Det är nog många som känner igen sig i att kroppen börjar protestera under perioder när livet är lite extra intensivt. Nacken blir stel, axlarna känns spända och huvudvärken kommer oftare än vanligt. Kanske börjar ryggen göra ont trots att man inte har gjort något särskilt annorlunda, eller så kommer gamla besvär tillbaka som man trodde att man hade blivit av med.
Det är lätt att tänka att det bara är en tillfällighet. Men sambandet mellan stress och smärta är välkänt, även om det inte alltid är så enkelt som att stress automatiskt orsakar ont i kroppen.
Stress är nämligen inte en enskild fysisk process. När vi är stressade kan flera saker förändras samtidigt. Vi kanske sover sämre, återhämtar oss mindre, spänner musklerna mer eller börjar oroa oss för sådant som tidigare inte tog särskilt mycket energi. Samtidigt kan kroppens system för att bearbeta och reglera smärta påverkas.
Det betyder inte att smärtan är inbillad eller att den bara sitter i huvudet. Tvärtom handlar det om verkliga fysiologiska processer som påverkar hur vi mår och fungerar. Men för att förstå sambandet behöver vi släppa tanken på att smärta alltid måste ha en enda tydlig orsak.
Vad händer egentligen i kroppen när vi blir stressade?
Stress är i grunden en normal och viktig funktion. När vi ställs inför en utmaning behöver kroppen kunna mobilisera energi, öka uppmärksamheten och förbereda oss för att agera. Det sker bland annat genom det autonoma nervsystemet och kroppens hormonella stressystem, där hormoner som adrenalin och kortisol spelar viktiga roller.
Under kortare perioder är den här reaktionen inte nödvändigtvis negativ. Tvärtom kan den hjälpa oss att prestera, koncentrera oss och hantera situationer som kräver lite extra av oss. Problemet uppstår framför allt när belastningen blir långvarig och möjligheterna till återhämtning inte räcker till.
Då kan flera av kroppens funktioner påverkas. Sömnkvaliteten kan försämras, muskelspänningen förändras och vi kan bli mer uppmärksamma på sådant som känns obehagligt eller hotfullt. Även smärtsystemets känslighet kan förändras, vilket innebär att en belastning som tidigare inte gjorde särskilt ont plötsligt kan upplevas som betydligt mer besvärlig.
Det är dock viktigt att inte beskriva detta som att stresshormoner automatiskt orsakar smärta. Sambandet är mer komplext. Akut stress kan i vissa situationer till och med tillfälligt minska smärtupplevelsen, medan långvarig stress hos vissa personer kan bidra till ökad smärtkänslighet. Hur vi reagerar beror bland annat på tidigare erfarenheter, sömn, hälsa och den situation vi befinner oss i.
Det är därför två personer kan uppleva samma stressiga arbetsvecka på helt olika sätt. Den ena kanske känner sig trött men har inga större fysiska besvär, medan den andra får huvudvärk, nacksmärta eller känner att gamla ryggproblem blossar upp igen. Det betyder inte att någon av dem hanterar stress bättre eller sämre. Kroppens reaktioner är helt enkelt individuella.
Muskelspänningar – är det verkligen stressen som sätter sig i axlarna?
När vi pratar om stressrelaterad smärta hamnar fokus ofta på musklerna. Många upplever att de drar upp axlarna, spänner käkarna eller går runt med en konstant känsla av stelhet i nacken. Och det finns absolut ett samband mellan stress, muskelaktivitet och vissa typer av smärta.
Men det är inte riktigt så enkelt som att stress alltid gör musklerna spända och att spänningen sedan automatiskt orsakar smärta.
Muskelaktiviteten kan förändras när vi koncentrerar oss, känner oss pressade eller försöker hantera en krävande situation. Vissa personer spänner käkarna mer, andra förändrar hur de använder nack- och skuldermuskulaturen. Samtidigt kan längre perioder av stillasittande, mindre variation och färre naturliga pauser bidra till att kroppen känns trött och stel.
Det kan alltså vara flera saker som samverkar. Om du sitter koncentrerad framför datorn under en intensiv arbetsdag kanske du både rör dig mindre, tar färre pauser och upplever högre mental belastning än vanligt. När arbetsdagen är slut känns nacken stel och axlarna ömma, men det betyder inte att vi kan peka ut en enda muskel som orsaken till allt.
Det är också viktigt att komma ihåg att muskelspänning i sig inte är farligt. Muskler är byggda för att arbeta och skapa spänning. Det är en helt normal del av deras funktion. Däremot kan en kombination av långvarig belastning, begränsad variation, otillräcklig återhämtning och ökad smärtkänslighet göra att kroppen börjar reagera på sådant den tidigare tolererade utan problem.
Därför är lösningen sällan att försöka hålla musklerna avslappnade hela tiden. Det är ofta mer hjälpsamt att skapa variation, röra sig regelbundet och hitta en rimlig balans mellan belastning och återhämtning.
Sömn och återhämtning – en viktig del av sambandet
En av de tydligaste kopplingarna mellan stress och smärta handlar om sömnen. Under stressiga perioder är det vanligt att vi sover kortare, vaknar oftare eller har svårare att komma till ro på kvällen. Ibland sover vi ungefär lika många timmar som vanligt men känner oss ändå inte särskilt utvilade.
Sömn påverkar många av de system som är viktiga för hur vi hanterar smärta. När sömnen försämras kan också vår smärtkänslighet öka. Det innebär att samma aktivitet eller belastning kan upplevas som mer smärtsam efter flera nätter med dålig sömn än när vi är ordentligt återhämtade.
En systematisk översikt med metaanalys från 2024, som omfattade drygt 116 000 deltagare, fann att sömnproblem var förknippade med en ökad risk att senare utveckla långvarig muskuloskeletal smärta. Forskarna undersökte också sambandet i motsatt riktning, eftersom smärta i sin tur kan försämra sömnen. Resultaten stödjer att sömn och smärta är nära kopplade, även om alla orsakssamband ännu inte är klarlagda.
Det här är särskilt intressant eftersom vi ofta fokuserar på vad personen har gjort rent fysiskt när smärtan ökar. Har du lyft något tungt? Suttit konstigt? Tränat för mycket? Men ibland är den största förändringen inte vad kroppen har utsatts för, utan vilka förutsättningar den har haft att hantera belastningen.
En promenad, ett träningspass eller en arbetsdag kan kännas helt annorlunda beroende på hur vi har sovit, hur stressade vi är och hur mycket återhämtning vi fått den senaste tiden. Det betyder inte att vi ska undvika aktivitet när vi sovit dåligt, men det kan vara klokt att anpassa förväntningarna och belastningen under särskilt intensiva perioder.
Varför kan smärtsystemet bli mer känsligt?
För att förstå varför stress kan påverka smärta behöver vi också förstå lite mer om hur smärta fungerar.
Vi tänker ofta på smärta som en direkt mätare av vad som händer i kroppens vävnader. Om något gör mycket ont antar vi att det måste finnas en stor skada, och om det gör mindre ont tänker vi att skadan är mindre. Men smärta fungerar inte riktigt så enkelt.
Smärta är en upplevelse som skapas genom aktivitet och bearbetning i nervsystemet. Signaler från kroppens vävnader spelar ofta en viktig roll, men de är inte den enda informationen som påverkar upplevelsen. Nervsystemet tar också hänsyn till sammanhanget, tidigare erfarenheter, uppmärksamhet och många andra faktorer.
International Association for the Study of Pain, IASP, betonar därför att smärta är en personlig upplevelse som påverkas av biologiska, psykologiska och sociala faktorer. Det betyder inte att smärta är mindre verklig när psykologiska faktorer spelar in. Det betyder att smärta är mer komplex än en enkel signal från en skadad kroppsdel.
Under perioder med långvarig stress kan smärtregleringen hos vissa personer förändras. Nervsystemet kan bli mer reaktivt, vilket gör att signaler som tidigare inte upplevdes som särskilt besvärliga får större betydelse. Det kan vara en del av förklaringen till varför någon plötsligt får mer ont i nacken, ryggen eller andra delar av kroppen trots att den fysiska belastningen inte har ökat särskilt mycket.
Ett sätt att förstå detta är att tänka på kroppens smärtsystem som ett larmsystem. Ett brandlarm ska reagera när det finns risk för brand, men vi vet också att ett känsligt larm ibland kan reagera på matos trots att huset inte brinner. På liknande sätt kan smärtsystemet ibland reagera kraftigare än vad graden av vävnadspåverkan skulle antyda.
Liknelsen har förstås sina begränsningar. Smärta är betydligt mer komplicerat än ett brandlarm, och det går inte att utifrån en persons stressnivå avgöra om smärtan beror på vävnadsskada eller förändrad smärtkänslighet. Men den kan hjälpa oss att förstå varför mer smärta inte alltid betyder mer skada.
När oro och smärta börjar påverka varandra
Det finns ytterligare en aspekt som är viktig, nämligen hur vi reagerar när vi får ont.
Om du plötsligt får kraftig smärta i ryggen är det naturligt att bli orolig. Du kanske börjar fundera på om du har fått ett diskbråck, om du borde sluta träna eller om något allvarligt har hänt. Den oron kan göra att du blir mer uppmärksam på kroppen och börjar känna efter oftare.
Det är inte konstigt. När något känns hotfullt försöker vi förstå vad som händer och undvika att situationen blir värre. Men ibland kan uppmärksamheten och oron också bidra till att smärtan får större utrymme i vardagen.
Om vi dessutom börjar undvika aktiviteter som vi tidigare klarade av kan vår fysiska kapacitet gradvis minska. Det kan i sin tur göra vissa belastningar mer ansträngande, vilket riskerar att förstärka upplevelsen av att kroppen inte längre fungerar som den ska.
Det betyder inte att oro är orsaken till all smärta eller att man kan tänka bort sina besvär. Det betyder att smärta och oro ibland kan påverka varandra i båda riktningarna. Smärta kan skapa oro, och oro kan under vissa förutsättningar bidra till att smärtupplevelsen förstärks.
Det är därför information och trygghet är så viktiga delar av en bra behandling. När vi förstår vad som händer i kroppen och får en rimlig förklaring till våra symtom blir det ofta lättare att fortsätta röra sig och hantera besvären utan att varje smärtsignal behöver tolkas som ett tecken på fara.
Stress betyder inte att smärtan bara sitter i huvudet
Det här är kanske den viktigaste delen av hela resonemanget.
Många patienter har någon gång fått höra att deras smärta nog beror på stress. Ibland har det sagts efter en ordentlig undersökning, men ibland upplever patienten att stress används som en förklaring när vården inte riktigt hittar något annat.
Och jag förstår att det kan kännas frustrerande.
Om du har ont i nacken, ryggen eller axeln vill du naturligtvis bli tagen på allvar. Du vill veta vad som händer och vad du kan göra åt det. Om någon då säger att du bara är stressad kan det nästan låta som att smärtan inte är riktig.
Men stressrelaterad smärta är inte mindre verklig än annan smärta.
När vi pratar om hur stress, sömn, oro och nervsystemets känslighet påverkar kroppen pratar vi om fysiologi. Det är verkliga processer som kan påverka både smärta och funktion.
Samtidigt är det viktigt att inte använda stress som en slaskdiagnos. Att en person har mycket omkring sig betyder inte att vi automatiskt kan förklara alla symtom med stress. En person kan vara stressad och samtidigt ha artros, diskbråck, nervpåverkan eller något annat som behöver undersökas och behandlas.
Därför behöver en bra klinisk bedömning börja med att vi lyssnar på patienten, undersöker relevanta funktioner och försöker förstå symtomen. Först därefter kan vi resonera om vilka faktorer som sannolikt bidrar till besvären.
För mig är det en stor skillnad mellan att säga att någon har ont för att personen är stressad och att förklara att stress kan vara en av flera faktorer som gör att kroppen reagerar mer just nu. Den första formuleringen riskerar att förenkla och avfärda. Den andra öppnar för en mer nyanserad förståelse och fler möjligheter att hjälpa.
Vad kan man göra när stress och smärta samverkar?
När vi förstår att smärta kan påverkas av flera olika faktorer blir det också tydligt varför lösningen sällan är en enda behandling eller övning.
Om du har ont i nacken och samtidigt befinner dig i en period med hög arbetsbelastning, dålig sömn och väldigt lite återhämtning kan det förstås vara hjälpsamt att behandla nacken. Men det kan också vara viktigt att fundera på hur vardagen ser ut och om det finns något som går att förändra.
Det behöver inte handla om stora livsstilsförändringar. För vissa kan regelbundna promenader göra skillnad. För andra kan det handla om att komma tillbaka till styrketräning, skapa bättre sömnrutiner eller hitta små pauser under arbetsdagen. Ibland behöver man också se över sin arbetsbelastning eller få stöd i att hantera en stressig livssituation.
Fysisk aktivitet är ofta ett bra verktyg eftersom den kan påverka både den fysiska kapaciteten och vårt psykiska välbefinnande. Men även här behöver vi anpassa råden efter personen. Om någon redan tränar mycket, sover dåligt och känner sig konstant pressad är lösningen inte nödvändigtvis att lägga till ytterligare fem träningspass.
Ibland behöver vi faktiskt göra mindre av vissa saker för att kunna få ut mer av andra.
Behandling kan också vara en del av helheten. Manuell behandling kan för vissa personer ge symtomlindring och göra det lättare att röra sig, medan träning kan bidra till bättre styrka och funktion över tid. Om stressbelastningen är betydande kan samtalsstöd, stresshantering eller insatser riktade mot sömnen också vara relevanta.
Det viktiga är att inte skapa ett nytt prestationskrav av återhämtningen. Om någon redan känner sig överbelastad hjälper det sällan att presentera en lång lista över allt personen borde göra för att må bättre. Ofta är det mer realistiskt att börja med en eller två förändringar som faktiskt går att genomföra.
När behöver man söka vård?
Även om stress kan bidra till smärta ska vi inte utgå från att nya eller förändrade symtom beror på stress. Om du får nytillkommen, kraftig eller ihållande smärta som du inte känner igen, eller om besvären påverkar vardagen allt mer, är det klokt att söka vård för en bedömning.
Särskilt viktigt är det att söka vård skyndsamt vid exempelvis tydligt tilltagande muskelsvaghet, nya känselbortfall eller andra neurologiska symtom. Vid ryggsmärta tillsammans med svårigheter att kontrollera urin eller avföring eller nedsatt känsel kring underlivet behövs akut bedömning. Bröstsmärta med andnöd eller andra tecken på akut sjukdom ska heller aldrig avfärdas som stress.
Om du däremot känner igen ett mönster där nack- eller ryggbesvären återkommer under stressiga perioder kan det vara värdefullt att få hjälp att undersöka både den fysiska funktionen och vilka faktorer i vardagen som påverkar symtomen.
Målet är inte att bestämma om smärtan är fysisk eller psykisk. Målet är att förstå vad som händer och hitta en rimlig väg framåt.
Kroppen och livet går inte att skilja åt
Kanske är det just det som är den viktigaste lärdomen när vi pratar om stress och smärta. Kroppen fungerar inte isolerat från resten av livet.
Vi tar med oss sömnen, arbetsbelastningen, oron, återhämtningen och våra tidigare erfarenheter in i allt vi gör. Samma träningspass, samma arbetsdag eller samma promenad kan därför kännas väldigt olika beroende på vilka förutsättningar vi har just då.
Det betyder inte att vi är sköra eller att stress automatiskt gör oss sjuka. Kroppen är byggd för att hantera utmaningar och perioder av högre belastning. Men precis som muskler behöver återhämtning efter träning behöver vi också möjlighet att återhämta oss från andra typer av belastning.
Om vi under lång tid ställer höga krav på kroppen utan att ge den tillräckligt med återhämtning kan det påverka hur vi mår, hur vi fungerar och hur vi upplever smärta.
Därför tycker jag att vi behöver bli bättre på att prata om stress utan att göra den till en förenklad förklaring till allt. Stress kan vara en del av problemet, men den behöver inte vara hela problemet. Och bara för att smärta påverkas av stress betyder det inte att den är inbillad.
För många handlar vägen framåt om att kombinera en bra fysisk bedömning med en större förståelse för hur livet runt omkring påverkar kroppen. Ibland behövs behandling, ibland träning och ibland förändringar i sömn, återhämtning eller belastning. Ofta är det flera mindre insatser tillsammans som gör störst skillnad.
Smärtan är verklig, även när stress är en del av förklaringen. Och när vi förstår det behöver vi inte välja mellan att ta kroppen på allvar och att prata om hur livet påverkar den.
