Därför får du ont i axeln – de vanligaste orsakerna och vad du kan göra

Ont i axeln är vanligt och kan påverka betydligt mer av vardagen än man först tänker på. Det kan göra ont när du tar på dig jackan, sträcker dig efter något i ett skåp, tränar eller försöker hitta en bekväm sovställning. För vissa kommer smärtan plötsligt, medan andra märker att axeln successivt blir mer irriterad under flera veckor eller månader.

Det är också lätt att utgå från att problemet alltid sitter precis där det gör ont. Men så behöver det inte vara.

Axeln är en av kroppens mest rörliga leder och för att den ska fungera bra krävs ett samspel mellan själva axelleden, muskler och senor, skulderbladet, bröstryggen och nacken. Därför kan smärta i axelområdet ha flera olika orsaker – och ibland är flera faktorer inblandade samtidigt.

En annan viktig sak att känna till är att smärta inte automatiskt betyder att något är trasigt. Förändringar i senor och andra strukturer är vanliga även hos personer som inte har några symtom alls. Därför behöver exempelvis fynd på en magnetkameraundersökning alltid vägas samman med hur du mår, hur axeln fungerar och hur besvären började.

Så vad är det egentligen som kan orsaka ont i axeln? Här går vi igenom några av de vanligaste orsakerna och vad du kan göra åt dem.

Impingement – när det gör ont att lyfta armen

Impingement är ett begrepp som länge har använts för smärta på utsidan eller framsidan av axeln, framför allt när armen lyfts. Ordet betyder ungefär "inklämning". Den traditionella förklaringen har varit att senor och andra strukturer kläms mellan överarmsbenet och skuldertaket när armen förs uppåt. Idag vet vi att den förklaringen är lite för enkel.

Det finns inte alltid ett tydligt samband mellan hur mycket utrymme det finns i axeln och hur ont en person har. Därför används idag ofta begrepp som subakromiell smärta eller rotatorcuffrelaterad axelsmärta istället för klassiskt impingement. Det innebär inte att strukturerna i området är oviktiga. Senor och slemsäck kan absolut bli irriterade och bidra till smärtan. Men besvären handlar ofta om en kombination av belastning, vävnadernas känslighet, styrka och hur axeln används.

Vanliga symtom är att det gör ont när du lyfter armen åt sidan eller över huvudet. Det kan exempelvis kännas när du tar på dig en tröja, placerar något på en hög hylla eller tränar med armen ovanför axelhöjd. Nattlig värk och smärta när du ligger på axeln är också vanligt. Hos många kommer besvären gradvis. Du kanske har ökat mängden träning, börjat med en ny aktivitet eller gjort något repetitivt som axeln inte är van vid. Det viktiga är att inte automatiskt tolka smärtan som att något ligger och skaver sönder i axeln.

Forskningen har också förändrat synen på kirurgi vid den här typen av axelsmärta. Studier av så kallad subakromiell dekompression, där man kirurgiskt försöker skapa mer utrymme i axeln, har inte visat någon kliniskt viktig fördel jämfört med placebooperation. Det stärker bilden av att vanlig subakromiell axelsmärta är mer komplex än att det helt enkelt skulle vara "för trångt". För de flesta ligger fokus istället på att anpassa belastningen och successivt bygga upp axelns styrka och tålighet igen.

Rotatorcuff – små muskler med ett viktigt jobb

Rotatorcuffen består av fyra muskler med tillhörande senor som omger axelleden: supraspinatus, infraspinatus, teres minor och subscapularis. Namnen är egentligen mindre viktiga. Det viktigaste är deras funktion.

Eftersom axelleden är väldigt rörlig behöver den också mycket muskulär kontroll. Rotatorcuffens muskler hjälper till att stabilisera överarmsbenet i leden när du exempelvis lyfter armen, kastar en boll, tränar eller bär något. Senorna i rotatorcuffen kan bli irriterade om belastningen blir större än vad de är vana vid. Det kan ske efter en tydlig förändring, till exempel när du börjar träna mer, men besvären kan också utvecklas gradvis. Typiska symtom är smärta på utsidan av överarmen, smärta när armen belastas och ibland en känsla av svaghet. Det kan även göra ont att ligga på den drabbade sidan. Här är det viktigt att skilja mellan en sena som är känslig och en sena som faktiskt har gått sönder efter exempelvis ett trauma.

Förändringar i rotatorcuffen blir dessutom vanligare med stigande ålder. Studier har visat att även personer utan axelsmärta kan ha förändringar eller mindre bristningar i rotatorcuffens senor. Därför betyder ett fynd på ultraljud eller magnetkamera inte automatiskt att det är orsaken till dina besvär. En undersökning behöver istället väga in helheten: när smärtan började, vilka rörelser som provocerar, hur stark axeln är och vad du behöver kunna göra i vardagen. Vid många rotatorcuffrelaterade besvär är träning och successiv belastning en viktig del av rehabiliteringen. Målet är att öka axelns kapacitet snarare än att undvika belastning helt.

Frusen axel – när både smärta och stelhet tar över

Frusen axel, eller adhesive capsulitis, skiljer sig från många andra typer av axelbesvär. Här är det inte bara smärtan som är problemet. Axeln blir också tydligt stel. Till en början kan smärtan dominera och många får framför allt problem på nätterna. Successivt blir rörligheten sämre och vardagliga saker som att ta på sig jackan, sätta upp håret eller föra handen bakom ryggen kan bli mycket svåra. Det som skiljer frusen axel från många andra axelproblem är att rörligheten är begränsad även när någon annan försöker röra armen åt dig. Tillståndet brukar förenklat beskrivas i tre faser.

Den första fasen domineras ofta av smärta samtidigt som rörligheten successivt minskar. Därefter kommer en period där axeln fortfarande är mycket stel, även om smärtan ibland börjar minska. I den sista fasen återkommer rörligheten gradvis. Det här kan tyvärr vara ett ganska långdraget tillstånd. Förloppet varierar mycket mellan olika personer, men det kan ta många månader och ibland betydligt längre innan axeln återfår sin funktion. Frusen axel är vanligast i medelåldern och risken är högre hos bland annat personer med diabetes.

Behandlingen behöver anpassas efter vilken fas axeln befinner sig i. Under en period med mycket smärta är det sällan lämpligt att aggressivt försöka pressa tillbaka all rörlighet. Istället försöker man hitta en balans mellan att hålla igång axeln och att inte irritera den onödigt mycket. Träning, information och smärtlindrande åtgärder kan vara viktiga delar av behandlingen, men tålamod är också en viktig faktor vid just frusen axel.

Överbelastning – när axeln fått mer än den var redo för

Överbelastning är kanske ett lite missvisande ord eftersom det lätt låter som att du har gjort någonting fel. Ofta handlar det egentligen om att belastningen har ökat snabbare än kroppens förmåga att anpassa sig. Det behöver alltså inte handla om extrem träning. Du kanske har börjat spela padel några gånger i veckan, jobbat ovanligt mycket med armarna över huvudet, renoverat hemma eller gjort mer trädgårdsarbete än vanligt. Varje aktivitet behöver inte vara särskilt belastande i sig. Men den totala mängden kan ändå bli mer än vad axeln är van vid. Samma princip gäller inom träning. Om du går från att nästan aldrig träna överkroppen till flera intensiva pass i veckan behöver muskler och senor tid för att hinna anpassa sig. När det börjar göra ont är en vanlig reaktion att sluta använda armen helt. Det är förståeligt, men total vila är sällan den bästa långsiktiga strategin vid vanliga belastningsrelaterade axelbesvär.

Vävnader som muskler och senor behöver belastning för att bibehålla och utveckla sin kapacitet. Istället handlar det ofta om att tillfälligt minska eller förändra det som provocerar mest, samtidigt som du fortsätter vara aktiv på en nivå som fungerar. Därefter kan belastningen successivt ökas. Det är alltså sällan en fråga om rörelse eller vila. Det handlar mer om rätt mängd rörelse och belastning vid rätt tillfälle.

Nackens påverkan – smärtan behöver inte komma från axeln

Alla smärtor som känns i axeln kommer inte från själva axelleden. Nacken kan också ge smärta som känns över axeln, skulderbladet eller längre ned i armen. Det brukar kallas refererad smärta. Dessutom kommer nerverna som går ut i armen från halsryggen. Om en nervrot blir irriterad kan symtomen därför kännas långt från själva nacken. Det är en viktig anledning till att nacken bör vara en del av undersökningen när någon söker för axelsmärta.

Tecken på att nacken kan vara inblandad är exempelvis att smärtan förändras tydligt när du rör huvudet eller att den strålar längre ned i armen. Stickningar, domningar eller tydlig muskelsvaghet kan också tala för att nervsystemet är påverkat. Men det behöver inte alltid vara så tydligt. Ibland upplevs besvären främst som en molande värk över axeln eller kring skulderbladet. Dessutom kan både nacke och axel bidra samtidigt. En person kan exempelvis ha en känslig rotatorcuff och samtidigt stelhet eller irritation från nackområdet. Det är därför platsen där du känner smärtan bara är en del av pusslet.

Skulderbladets funktion – en viktig del av axeln

När du lyfter armen är det inte bara överarmsbenet som rör sig. Skulderbladet glider och roterar längs bröstkorgen samtidigt som armen höjs. Den rörelsen är en viktig del av axelns normala funktion. Flera muskler arbetar tillsammans för att styra skulderbladet, och dessa muskler behöver både styrka och koordination. Tidigare har mycket fokus lagts på att hitta "fel" position på skulderbladet eller på att människor skulle ha axlarna för långt fram. Idag vet vi att det finns en stor normal variation i hur skulderblad ser ut och rör sig. Det finns med andra ord inte en perfekt position som alla måste försöka hålla hela dagen. Att ständigt försöka dra bak axlarna är därför inte automatiskt lösningen på axelsmärta.

Däremot kan styrka och kontroll i musklerna kring skulderbladet fortfarande vara en viktig del av rehabiliteringen. Forskning visar att övningar riktade mot skulderbladets muskler kan bidra till förbättrad funktion och minskad smärta hos vissa personer med axelbesvär. Det handlar alltså mindre om att skulderbladet måste ligga i en exakt position och mer om att hela området ska kunna röra sig och hantera belastning på ett bra sätt.

Träning – en viktig del av vägen tillbaka

Vid många långvariga axelbesvär är träning en av de viktigaste delarna i behandlingen. Det innebär inte att du måste träna tungt eller att alla ska göra samma tre rehabiliteringsövningar. Träningen behöver anpassas efter vad som orsakar besvären, vilken nivå du befinner dig på och vad du behöver kunna göra. En person som vill kunna arbeta vid datorn utan värk behöver inte samma rehabilitering som någon som vill tillbaka till tunga pressar på gymmet eller en sport där armen används mycket över huvudet.

Men principen är densamma: Axeln behöver gradvis vänja sig vid den belastning som den ska klara av. Vanliga delar i ett träningsprogram kan vara styrketräning för rotatorcuffen, träning av musklerna runt skulderbladet, rörlighet och mer funktionella övningar som successivt närmar sig vardag, arbete eller idrott.

Aktiv rehabilitering lyfts också fram som en förstahandsåtgärd i moderna riktlinjer för rotatorcuffrelaterad axelsmärta. En vanlig fråga är om träningen får göra ont. Lite smärta eller obehag under rehabilitering behöver inte innebära att du skadar axeln. Smärta är inte ett direkt mått på vävnadsskada. Samtidigt är det viktigt att dosen är rimlig. Om varje träningspass leder till en kraftig försämring som sitter kvar länge behöver belastningen sannolikt justeras. Målet är att hitta en nivå där axeln får en tillräcklig stimulans för att bli starkare utan att den blir så provocerad att rehabiliteringen stannar av. Det är ofta den balansen som är viktigare än att hitta en enskild "perfekt" övning.

Behandling – vad kan man göra åt axelsmärtan?

Vilken behandling som passar bäst beror förstås på varför axeln gör ont. Därför bör behandlingen börja med en ordentlig undersökning. Man behöver bland annat titta på hur besvären började, vilka rörelser som gör ont, hur rörligheten ser ut och hur stark axeln är. Nacke, skulderblad och ibland bröstrygg kan också behöva undersökas. Det är först när man fått en bättre bild av helheten som det går att lägga upp en rimlig behandlingsplan. Manuell behandling kan vara en del av behandlingen och kan för vissa bidra till minskad smärta och förbättrad rörlighet, framför allt på kort sikt. Men vid många långvariga axelbesvär bör behandlingen inte enbart bestå av passiva insatser.

Om målet är att axeln ska tåla mer behöver den också få möjlighet att successivt bygga upp den förmågan. Därför kombineras behandling ofta med individuellt anpassade övningar och råd om hur belastningen kan justeras i vardagen. Om nacken eller bröstryggen bidrar till besvären kan även dessa områden behöva behandlas och tränas. I vissa situationer kan läkemedel, injektioner eller bilddiagnostik vara aktuellt efter medicinsk bedömning. Operation kan också behövas vid vissa skador, men för många vanliga axelbesvär är konservativ behandling med information, aktivitet och träning förstahandsalternativet.

När bör du söka vård?

De flesta axelbesvär är inte farliga, men det finns situationer där du bör söka vård snabbare. Det gäller exempelvis om du har varit med om en olycka eller ett kraftigt trauma och plötsligt inte kan använda armen, om axeln ser tydligt felställd ut eller om du får kraftig svullnad, rodnad och feber. Du bör också söka vård vid tydlig nytillkommen muskelsvaghet, omfattande domningar eller andra neurologiska symtom. Om du istället har haft ont en längre tid utan att det förbättras, eller om smärtan börjar påverka sömn, träning eller vardag, kan det vara klokt att få axeln undersökt även om besvären inte är akuta.

Så varför får man egentligen ont i axeln?

Det finns sällan ett enda svar som passar alla. Axelsmärta kan komma från rotatorcuffens senor, en frusen axel eller annan irritation i området. Den kan bero på att belastningen förändrats eller att axeln just nu inte har tillräcklig kapacitet för det du ber den att göra.

Nacken kan bidra. Skulderbladets muskler kan spela en roll. Och ibland finns flera av dessa faktorer samtidigt.Det viktigaste är därför att inte automatiskt dra slutsatsen att smärta betyder att något är trasigt. Inte heller behöver en förändring som syns på en undersökning vara hela förklaringen. En bättre utgångspunkt är att titta på helheten:

Hur började besvären? Vad provocerar smärtan? Hur fungerar styrkan och rörligheten? Har din träning eller vardag förändrats? Och framför allt – vad behöver din axel kunna göra för att du ska kunna leva som vanligt?För de flesta vanliga axelbesvär finns mycket man själv kan påverka.

Ofta handlar vägen tillbaka om att förstå vad som driver besvären, anpassa belastningen under en period och sedan successivt träna upp axelns styrka och tålighet igen.

Har du haft ont under en längre tid och känner att du inte kommer vidare kan en undersökning hjälpa till att avgöra om besvären främst kommer från axeln, nacken eller en kombination – och ge dig en tydligare plan för hur du tar dig tillbaka.